twat
inget har fått mig att gråta så hysteriskt som denna film. såg om den idag, utan att spela pacman bredvid, som jag gjort när jag såg den för ett par dagar sedan. nu fick pausa ibland för rökpauser och lugna ner mig. note to myself: aldrig se billy elliot utan en axel att gråta på i närheten.
så himla himla fin.
xoxo,
m
Kommentarer
Trackback